En natt på akuten.. igen..

Neo fick svårt att andas igår kväll, så vi fick åka in.. igen..
Dom inhalerade honom för att vidga luftrören så han har lättare för att andas nu.
Dom skulle hålla honom så hårt att man typ låser armarna för att han inte skulle kunna röra sig så han får i sig allt av detta då, så jag gick ut för jag kan inte se detta, men pappa simon stannade och mormor, jag gick ut och tog upp telefonen.. tårarna öser ner, hör min pojke skrika och jag får panik, hela jag skakar.. just då, funderade jag på att slå ett nummer till en gammal vän, men ångrade mig då jag visste att det bara skulle bli skit av alltihopa, i guess.. Men tanken fanns där.. precis som du ringde mig när ni åkte in.. jag var rädd så jag hacka tänder den kvällen..

När dom var klara med den omgången kom dom ut och jag tog Neo i famnen, han var livrädd och svimmade nästan när jag tog honom, så dom kollade han igen.. och sen höll det på såhär ett par gånger innan vi fick åka hem vid 2-tiden, nu har vi fått med oss en maskin hem som vi ska använda för att inhalera honom i en vecka här hemma, det är verkligen jätte kämpigt och det gör ont i mammahjärtat! Han blir jätte ledsen bara han ser den maskinen, men vi måste göra detta för att min son ska må bättre, så det är bara att bita ihop, fast att det gör ont, så är det för hans egen skull. 

Min son är mitt allt, det gör verkligen fruktansvärt ont i hela kroppen på en förälder när ens barn är rädd och får panik, ledsen och gallskriker.. det går inte att förklara, man är helt maktlös.. 

Du är den bästa som finns, min son, och jag älskar dig av hela mitt hjärta!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0