-
Jag kommer förmodligen aldrig att få veta om du tänker läsa denna texten eller ta åt dig över huvudtaget men jag tänker skriva för mina egna tankars skull.
Jag hade en vän under min graviditet med Neo, en underbar vän som ställde upp i vått och torrt. När vi skulle åka in till förlossningen den natten jag fick värkar, så ville alla att jag skulle höra av mig men jag hörde bara av mig till en enda person, och det var till min då ända vän. Jag hade såå ont i bilen men sa ändå till Simon mellan två värkar "messa henne nuuu" jag hade lovat dig och jag visste att jag skulle hålla det, hur ont jag än hade. När vår son väl kom, hjälpte du mig med massa tips och visade hur jag skulle göra, för hur skulle jag veta? Och en fredagkväll tillbringades alltid med god mat och våra då ända vänner, film och godis, bus med ungarna osv.. en vanlig tråkig vardag tog man telefonen och sa "vafan, kom hit på fika" vi gjorde så mycket kul, vi gick igenom tårar och jobbiga perioder, men vi gjorde det tillsammans!
..en dag, slutade vi att ses..
alla förändrades, ibland tänker jag "hur skulle det vara om vi fortfarande hade det sådär?"
När vi åkte in till akuten.. jag kommer fortfarande ihåg numret, jag var nära att slå det, men jag vågade inte, och jag brukar inte vara feg för saker, speciellt inte att ringa folk, men den natten gjorde det ont i hela mig, precis som det gjorde den natten ni fick åka in..
/ Erica, Mamma Erica.
Jag hade en vän under min graviditet med Neo, en underbar vän som ställde upp i vått och torrt. När vi skulle åka in till förlossningen den natten jag fick värkar, så ville alla att jag skulle höra av mig men jag hörde bara av mig till en enda person, och det var till min då ända vän. Jag hade såå ont i bilen men sa ändå till Simon mellan två värkar "messa henne nuuu" jag hade lovat dig och jag visste att jag skulle hålla det, hur ont jag än hade. När vår son väl kom, hjälpte du mig med massa tips och visade hur jag skulle göra, för hur skulle jag veta? Och en fredagkväll tillbringades alltid med god mat och våra då ända vänner, film och godis, bus med ungarna osv.. en vanlig tråkig vardag tog man telefonen och sa "vafan, kom hit på fika" vi gjorde så mycket kul, vi gick igenom tårar och jobbiga perioder, men vi gjorde det tillsammans!
..en dag, slutade vi att ses..
alla förändrades, ibland tänker jag "hur skulle det vara om vi fortfarande hade det sådär?"
När vi åkte in till akuten.. jag kommer fortfarande ihåg numret, jag var nära att slå det, men jag vågade inte, och jag brukar inte vara feg för saker, speciellt inte att ringa folk, men den natten gjorde det ont i hela mig, precis som det gjorde den natten ni fick åka in..
/ Erica, Mamma Erica.
Kommentarer
Trackback
